Flashpackers resor

SISTA MANGON I BANGKOK

2010-03-30T04:48:00.001+02:00

Verkligheten för några få...

2010-03-30T04:46:00.001+02:00

... Sheraton med flodutsikt...

...verkligheten för de flesta...

2010-03-30T04:41:00.003+02:00

... boskjul vid floden bara några meter bort.

Buddha ser dig

2010-03-29T04:27:00.005+02:00

En gång för lääänge sen var jag i Köln och såg skylten: "Kölnisches Wasser". Då slog det mig: Nämenvafa...det är ju det Eau de Cologne betyder...

Nu hände samma sak, 40 år senare, när jag hälsade på Den Vilande Buddhan i Bangkok.

Fotsulorna är nämligen gjorda av Mother of Pearl. Pärlemor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nämenvafa... det är ju så man ska tyda pärlemor. Har alltid sett det som marmor, typ, alltså ingen dubbel betydelse. Eller är marmor Mother of Mar?

Hoppas Läsekretsen möjligen förstår...

Till Den Vilande Buddahn (46 meter lång i guld) kom jag via Sky train (T-bana på pelare) och bytte till båt på den mäktiga floden Chao Phraya.

Resan var nog mer spännande än själva målet. Buddha må förlåta.

Det bästa ur två världar...

2010-03-28T04:32:00.006+02:00

I det välordnade backpackerkaoset äter jag min frukost och känner mig som Methusalems äldre bror.

I den häftiga poolen lögar jag mig. Ni ser bara hälften... Av poolen, alltså.

Det bästa ur två världar.

Suk11 heter backpackerdrömmen, en egen liten värld mitt i Bangkok. Poolen tillhör ställets apartments ett kvarter bort.

Namnet kommer sig av, om jag funderat rätt att det ligger vid Sukhumvit rd och på soi (gränd) 11.

Dessutom ligger en Sky train-station bara några meter bort. Något som är viktigt om man utan lokalsinne ska försöka ta sig fram i den här häftiga stan.

Nu blir det bad, liggande buddah, shopping och flytande marknad. Och hemfärd.

Undre bilden:
Morgonpigga thaichiar sig vid poolen innan tokvärmen slår till.

MOT BANGKOK!

2010-03-27T04:31:00.002+01:00

Få se vad protesterande röda skjortor kan ställa till med för oss stackars turister.

Sanda mina ord...

2010-03-26T11:25:00.002+01:00

...det är viktigt att hitta meningsfull sysselsättning också på semestern.

Den sol som föll i går

2010-03-25T11:29:00.005+01:00

Når detta läses är jag på mitt favvoställe på Bang Tao och där går solen ner bakom en utskjutande udde. Så här kommer resans sista solnedgång. Obs! Det är alltså gårdagens sol!

Fantastisk fantasi

2010-03-24T04:35:00.009+01:00

FantaSea heter det och är ett Disneyland HELT utan Disney, vilket är härligt befriande. Musse i all ära, men här är det egen fantasi som flödat, vilket gör allt lite "barnsligare" men glädjen och färgsprakeriet finns där.

Seriös shopping, förstås, mycket seriös, och skjuta prick och kasta boll för barnen och vinna tygelefanter. Allt cirklar krig det majestätiska djuret.

Men huvudgrejen är Fantasy of a Kingdom, en fullständigt magnifik show i en jättelokal (2 500 fick jag det till) och med vid pass 100 dansare i fantastiska kostymer samt - 20 elefanter. På en gång. Vattenbufflar saknas inte heller. Samt höns, som rusar över 50 meter scen.

Det hela är en slags historielektion med inslag av Joe Labero-trix.

Fotoförbud, tyvärr, man får till och med lämna in kameran. Men med vid pass 1 000 inlämnade kameror gick det fortare att få tillbaka den efter föreställningen är det gör att hämta rocken på Intiman.

Dessutom var det från min strand på Phuket promenadväg dit! Att sen gå hem vid 23-snåret blir lite besvärligare. Inte vet jag, men man är väldigt poppis på visa gator. Mest är det tjejer som tjoar. Fast de är inte i passande ålder.

Bilder:

1) Cirkus, släng dig i väggen. Elefantteatern är magnifik.

2) Elefanter hälsar välkommen och erbjuder ridtur (mot ganska häftig ersättning).

3) Tokshopping erbjuds. Allt från t-shirts (surprise!) till glitterbemängda påfåglar à 4 miljoner bath.

4) Vad sägs om en glittertiger eller ett glitterklot? Pris runt 400 000 bath.

1 bath är 0,23 öre - så ni får räkna själva.

Ur svenska hjärtans djuuuup....

2010-03-23T04:18:00.003+01:00

Nämnde att det var mycket svenskar här. ALLA på mitt (lilla) hotell är hemifrån Är ni några kvar därborta?

I kväll blir det supershow med 30 elefanter på Fantasea, Phukets jättelika nöjespark, som ligger på gångvägs promenad från hotellet.

KAMALA-EXTRA

2010-03-22T14:54:00.002+01:00

Är det någon som har kollat hur många svenskar det finns kvar i Sverige? För här är lika många som på Koh Lanta.

Bakom mig vid middagen satt en svensk dam som på bortglömd skolengelska försökte få reda på om den BBQ-kyckling som fanns på menyn verkligen hade slutat sina dagar på en grill. Grill? Hot? Coal?

Frågan är i och för sig berättigad BBQ kan betyda stekpanna om man har otur. Eftersom min thai-engelska nu är ganska bra så ryckte jag in och hjälpte till. Det slutade med att hon beställde pepparstek.

Att tala hygglig thai-engelska betyder dessvärre att the queen's english, såsom vi känner den, har förvandlats till ett hopplöst hackande och letande efter ord.

Törhända kommer Läsekretsen ihåg fjollkyparproblemet jag hade på Koh Lanta för ett par år sen?

Fullt så illa är det inte, men mannen i receptionen är till förvillelse lik superfjollan i "Det våras för Hitler" och knackade redan första eftermiddagen två gånger på min dörr. Första gången överräckte han Bangkok Post och frågade om jag ville ha te eller kaffe. Andra gången sa han att han glömt visa hur safety boxen fungerade.

Lite senare kom han ilande till poolen och sa att det ingick thaimassage i rumspriset, vilket ju inte var så dumt.

Fast just nu slår mig tanken - det är väl inte han som ska massera???

Visst var det länge sedan?

2010-03-22T12:57:00.004+01:00

Har nu sakta börjat färden norrut. Jag kör med myrsteg till att börja med. Har förflyttat mig till Kamala Beach, fortfarande på Phuket, och bor praktiskt taget i havet. Det är bara en pool emellan.

Om jag ska vara ärlig börjar jag längta hem lite grann. Å andra sidan är det tankar som lätt kan ignoreras när stora räkor i pepper and garlic sauce kommer på bordet.

Läsekretsen får i alla fall en solnedgångsbild att njuta av.

Hallå! Halo!

2010-03-21T09:19:00.003+01:00

Såg på AB:s hemsida att alla på Phuket varit chockade och jag vet inte vad för ett himlafenomen, som en Svensk fotograf lyckades ta en bild av.

Jaha?

Bild 1) Foto: Aftonbladet

Bild 2) Foto: Bo Petersén

Strandpipare?

2010-03-20T13:05:00.004+01:00

Hojade till Yanui beach, där det utlovades fin snorkling alldeles vid stranden. Jo jo... Men faktum är att där fanns massor av fisk, också jättestim av dom som ser ut som små näbbgäddor.

Botten var förstås trist, nästan helt utan koraller (man har blivit bortskämd), men det kompenserades av alla firrar. Faktum är att den lilla idylliska stranden kan mäta sig med 1000-baths-utflykter som tar en halv dag.

Cykel till snorkel! Det är nog inte så vanligt. En höjdardag.

Det var alltså här jag mötte pipan.

MATEXTRA

2010-03-19T14:36:00.005+01:00

Hemma igen på Phuket.

På bild 1 lagas min enkla lurre, flied lice with chicken, och på bild 2 min enkla dryck, lemon shake (med lemon menas här lime). Yummie.

Pris: 55 bath=12:65.

En ö för tokar av alla slag

2010-03-18T11:25:00.006+01:00

När jag sov den utmattades tunga sömn på mitt Phi Phi-hotell (pool- och havsbad, middag och promenader) brann det 50 meter från min bungalow!
Här är alltså fire shows varje kväll, d v s proffs och amatörer som snurrar stänger med eld.
Halva krogen brann ner. Snacka om fire show.

På många hotellrum finns en märklig pärm som talar om vad man inte får göra och vad det kostar att slå sönder tv:n (8 000 bath). Vet inte om det är information till rockband så dom vet vad dom ger sig in på.
På mitt hotell fanns också följande passus:
We have minibar every room but can not by minibar from outside put instead in the refrigerater if you do additional charge ten double price.
Äh?
Jag tror att det betyder att Buddah förpassar dig till (ännu) varmare trakter om du ens tänker tanken att inhandla en egen läsk i affären (en tredjedel av priset) och ställa den i minibaren.
Hua!

Phi Phi Don, som blev hårt drabbad av tsunamin, är ett förlorat paradis. Turismen är mer än intensiv. Å andra sidan har turismen skapat sitt eget paradis på sitt eget villkor. Här är alltså en salig röra av party party (det är buckets med med sprit och läsk och sugrör som gäller), stillsamt flanerande och poolbad. Det är nåt visst med hela stämningen...

Phi Phi Leh heter ön bredvid, som däremot är obebodd och naturreservat, men som får ta emot tusentals turister om dan på den sagolika stranden inbäddad bland berg. Jo jo, stranden är med i "The Beach" om nu någon minns den filmen.

Från i vår kommer Phi Phi Don att lägga på en avgift på 20 bath (ca 5 spänn) på varje turist. Verkar vettigt, skulle kunna mångdubblas, bara pengarna nu inte går i några fickor utan till naturvård...

Bilder:

1) Halva krogen brann ner. Lisa: Det var här vi åt våra frukostar!

2) Ungefär som att byta från T-banan till pendeln. Här möter båten från Koh Lanta båten från Phi Phi som ska till Phuket.

3) Vid lågvatten blir stranden hundra meter världens bästa sandlåda.

4) Krogar, shoppar, resebyråer och dykcentrum ligger vägg i vägg. Klädsen är, ska vi säga, casual?

5) Vid lågvatten är det inte alldeles lätt att vara turist. Allt är sylvasst. Det är här Foppatoffeln firar triumfer.

Visserligen...

2010-03-17T03:28:00.005+01:00

...ar jag pa Phi Phi ett par timmars batresa fran Phuket (kan inte hitta kommatecken pa den har maskinen) men dagens bilder ar fran Phuket och en solnedgangsmiddag med mitt vardpar Malee och Ging. Den senare ar Thailands svar pa Rolling Stones Charlie Watts!

Efter att inte ha sett sa manga turister runt huset forstor jag varfor. Det var pa utsiktsberget alla var. Solnedgangen var helt OK maten likasa for att inte tala om sallskapet. Harlig cross over-kultur! Vill bara namna att vi redan kommit overens om huspriset...

Nu ar det snorkel runt Phi Phi-oarna som galler.

Bilder

1-Lite nojd ar jag med denna solnedgang som far hjalp av krogens lampor.

2- Plantagen slang dig i vaggen! Entren till krogen ar rena blomdjungeln och vilken doft!

En dag på kontoret

2010-03-15T06:20:00.009+01:00

Gårdagen förflöt efter frukost med ljudbok i trädgården (i skuggan), kyckling med cashewnötter (i skuggan) till lunch, bad och ljudbok (i skuggan) i och vid en närbelägen hotellpool, liten sömn (inomhus), oljemassage (inomhus), middag i form av kycklingsoppa med kokosmjölk, vitlök och citrongräs, något TV, sömn.

Den här dagen verkar luta åt samma håll, bortsett från solnedgångsmiddag på utsiktsberg med husägarna.

I morgon bär det av till Phi Phi på ett par dagar. Visserligen känner man sig lika gammal som man är där, men det är en ganska roligt hysterisk miljö.

Litet bildextra

2010-03-14T03:13:00.007+01:00

1) Det går inte att ta bilder av sig själv hojandes. Jo, det kanske går, men jag ska nog inte försöka.

2) Stan här söderut heter Rawai och har båtuthyrare i massor som vill ta en ut till öarna utanför. På den här stranden badar man inte...

3) Det gör man däremot här, som synes. Och över alla energikrävande turister vakar en vindsnurra.

4) Varhelst det finns en pir finns en fiskare. Det här är så långt söderut men kan komma på Phuket. Härfrån är det inte så långt till Phi Phi eller, för den delen, Koh Lanta.

I dag ska jag nog inte placera baken på en sadel igen - det får bli en närbelägen hotellpool. Hoppas Malee inte tar illa upp om jag sviker hennes Mussepool på gräsmattan

Ute och cyklar...

2010-03-13T09:35:00.008+01:00

Nu har jag hojat runt halva Phuket känns det som. Detta beror på mitt lokalsinne. På hemvägen, när jag misstänkte att jag var i närheten av min by frågade jag på tre ställen. Ingen hade en aaaaning - jag hade namnet nerskrivet. Till slut visste en dam i receptionen på tjusiga hotellet vart jag skulle: 500 meter rakt fram på vägen där jag var. Så långt ifrån fanns också dom som inte hade en aaaaning.

På disken låg en broschyr med reklam för "Stockholm city jazz and Deri Rowlands from Sweden"!!!

Plötsligt slår det mig att livet just nu inte skiljer sig så mycket från livet på Ön där hemma. Lite mat, lite kaffe, lite bok, lite dator, lite TV, lite em-nap, lite promenad... Fast inte så många samtal. Och så är det så långt till Stella och nära och kära...

Å andra sidan har jag en kokospalm i trädgården och orkidéer på rad vid en vägg. Och så 35 grader varmt just nu.

Bildtexter:

1) Här är egentligen enda klagomålet - jag har blivit van vid att det ska finnas en jacuzzi till poolen, men det har man uppenbarligen bara struntat i.

2) Ett eget hus!

3) Som hemma! Fast större... och finare... är väl bäst att jag tillägger, så slipper Läsekretsen.

Fjärilar i magen

2010-03-12T01:57:00.003+01:00

I ett sånt här Dash-plan har jag inte flugit sen jag färdades mellan Tobago och Trinidad - John och Marcus (ifall de ser det här) känner igen sig.

Skrytsam? MOI???

Tiomans landningsbana tar ganska häftigt slut, som framgår av bilden. Det är lika illa åt andra hållet, men vid start gör piloten en elegant sväng ut över vattnet på så låg höjd att jag kom att tänka på ståupparen Shelly Bergmans "airline routine":

-Tänk vad spännande att flyga, människorna där nere är inte större än myror!
-Det är myror, vi har inte lyft än.

Mot Thailand igen.

Gammalt möter nytt...

2010-03-11T03:27:00.003+01:00

...kallar jag denna hittills opublicerade bild från Laos. Ja ja, jag hör kommentarerna.

Eftersom det inte hänt så mycket sen sist kör jag från arkivet.

Nu bär det av från Tioman till KL och sen till södraste Phuket, där Britt-Marie med thailändsk make driver ett pyttehotell. Britt-Marie gör korsord till förlagets tidningar!

Som sagt, missa inte den spännande....

Här luktar apa

2010-03-09T04:47:00.002+01:00

Enligt skylten till vänster ska man inte mata diverse djur här - dit räknas apor och varaner (!). Däremot lämnar städtjejerna samma plastpåsar med jox från hotellrummen på samma ställe och varje dag ser det ut så här.

Makaken på bilden är dessutom enhänt, stackarn. På ön där hemma gör grävlingar samma sak om man inte surrar soptunnan.

Eftersom jag har blivit du och Bo med en hotellmanager tänkte jag skulle komma med ett tips, men jag har struntat i det.

Bo är nämligen ett förträffllig namn i dessa länder - alla kommer ihåg det och hotellkillen hojtar HELLO MISTER BO varthelst jag går.

Namnet bokstaveras Borneo Osaka - det känns coolt, som Lisa säger.

Me Tarzan no Jane

2010-03-08T07:30:00.004+01:00

Om Läsekretsen möjligen tror att jag tillbringar dagarna i solstolar, hängmattor och på stränder så vill jag bara påpeka att det inte stämmer.

Här är det slit och släp som gäller. Upp i ottan för att hinna med den jättelika frukostbuffeten innan det bär av på djungeltrecking eller snorkelturer.

Vattenfall, mitt nya intresse, förekommer ju mest på höjder och vägarna dit är inte att leka med.
Över stock och sten, typ.

Vi var bara två på den här turen och vi samspråkade ganska länge på engelska innan vi kunde övergå till svenska. Han var från Skåne.

Felet med vattenfall är dock att vattnet är kaaalt.

En resa i resan

2010-03-07T07:43:00.010+01:00

Efter fyra städer, Chiang Mai, Luang Prabang, Hanoi och Kuala Lumpur, tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av lite semester.

Så det fick bli malaysiska Tioman uti sydkinesiska sjön. En charterresa helt enkelt från KL. Bor i en märklig bungalowby som ockuperar 500 strand. 20 meter till solstol och azurblått vatten - och solnedgång... Läsekretsen är varnad.

Nu väntar vattenfall, snorkling och annat slit och släp.

Fick just bilder från LisaåMats från ön därhemma. Jössös va snö. Jag är på rätt ö.

Poolen - dock är det några meter att gå dit - går som synes i ett med havet.

Det tycker vi om, som svärson brukar säga.

Såsom i en spegel

2010-03-05T14:31:00.003+01:00

Den här bilden är jag lite mallig över för det krävs att vattnet i den stora dammen nedanför tornen är spegelblankt - och det är det bara om hela bunten av fontäner är avstängda...

I morgon bär det av till Tioman island utanför Malaysias ostkust (KL ligger västerut). Landningsbanan på ön lär vara intressant...

Kaos är granne till mig

2010-03-05T02:39:00.008+01:00

Från kaos i Hanoi till kaos i China Town i Kuala Lumpur. Skillnaden är mest att här tutar man inte HELA tiden och så kör man bil och inte moppe. Frågan är vilket som är bäst.

Har just tagit fisk-fot-massage i Pasar Seni (Central Market) - finns det hemmavid? Det är lysande. Små firrar kastar sig över fossingarna och knaprar. Först killar det, sen är det bara trevligt. Ja ja, man ser ganska fånig ut.

På krogen med de rosa dukarna (känns det igen?) på bilden serveas lysande skaldjur, men också grodlår.

Beställer man krabba fiskas den upp ur ett akvarium och bärs iväg mot köket.

Ett par bredvid mig igår beställde grodlår. Då halas två kvackande bamseamfibier upp ur sitt terrarium, trycks sprattlade ner i en plastpåse och vägs. För att sen föras till giljotinen i köket.

Bon appétit.

Fast grodlår är gott - lite som kyckling.

(Till L+M: Hon gjorde honnör!)

Meddelas endast på detta sätt

2010-03-04T02:14:00.001+01:00

Farbrorn utan röst var inte där...

Från HAN till KUL*

2010-03-03T10:25:00.009+01:00

Har ju angjort KL - favvostaden i Malysia, men jag backar bandet lite.

Åkte med Hanoi-hotellets bil till flygplatsen 06.00. Då stod tre moppar i den trånga receptionen och på golvet en jättemadrass där uppenbarligen den unga personalen slaggat! Det såg ljuvligt ut, men det kändes inte som att bild skulle tas.

Bilfärden gick i vansinnets tecken, det är ganska långt och dårfinken vid ratten körde som om det var sista planet från Hanoi jag skulle med. Jag var helt livrädd. Så tutade han hela tiden. ALLA tutar här men han tutade också på sig själv ibland verkade det som. Färden till flygplatsen är beräknad till en timme. 35 minuter för min del.

Puh. Och säkerhetsbältet bak fungerade förstås inte.

Just nu regnar det i KL! Regn för första gången sen 13 januari!

I kväll blir det vietnamesisk krabba på "Rosa Dukarna" i China Town. Detta meddelas bara för att reta LisaåSluggo.

*Det står så på bagaget

1)Trottoarer är ju inte så dumt när trafiken är som den är. Men de är upptagna av parkerade moppar och ätande vietnameser så man tvingas gå på gatan.

2) Den här röran är inte särskilt märkvärdig. Man bör notera att gatan är dubbelriktad... Bilden är tagen av en livrädd en i en cykeltaxi...

Magisk skärgård

2010-03-02T15:15:00.007+01:00

Lämnade tok-Hanoi i tre dagar och for på utflykt till Halong Bay (också på världsarvslistan). En skärgård som består av tusentals sockertoppsöar i olika formationer och med (förstås) en intensiv turistpress.

Det var tämligen disigt, tyvärr, men egentligen gjorde det inget för det blev trolskt så det förslog. Båten var lyxig, maten förfärlig och umgänget lysande. Första middagen satt runt bordet 1 svensk, 1 tyska, 2 sötnosar (herrar) från Mexiko och 2 ungrare. Sånt är roligt.

Senare på kvällen träffade jag en annan tysk (han såg ut som en parodi - som klippt ur en USA-film från 50-talet). Han satt och utgöt sig ganska länge om hur svinaktigt amerikanarna betedde sig under Vietnamkriget. Sant, förvisso, men det var visst också nåt med Tyskland under 40-talet... Jag nickade ihärdigt och blev plötsligt sömnig...

Båten jag åkte med och sov på en natt såg som den med segel på bilden! En tur med kajak på det stilla (men sorgligt genomskitigtnersmutsat) hörde till. Lisa hade nog haft synpunkter på min paddling, men det gick ganska bra.

Här finns också flytande byar, små hus på pontoner och med massa nätkassar emellan. Här bor man och föder upp fick i kassarna. Overkligt, men verkligt.

Båtarna tar sig runt öarna med en hastighet av ungefär 0,7 knop. Motorerna hörs knappt och friden blir total.

Måste berätta om en fransyska som frågade mig något på franska där jag låg i min solstol (eller disstol om man så vill) på övre däck.

Jag hörde inte vad hon sa och fick ur mig att jag inte var fransman och inte förstod så bra. Så långt sträcker sig min franska. Då upprepade hon frågan - högre. Hon måste ha varit från Paris för så gör dom där.

Nåväl då förstod jag faktiskt hennes fråga. Den gick ut på att om jag skulle lämna min stol ville hon gärna överta den...

Mitt NON gick faktiskt icke att missförstå.

Nu bär det av till KL Eller Kulan.

Kuala Lumpur, alltså.

Haloj från Hanoi!

2010-02-27T12:30:00.002+01:00

Detta är min gata, men troligtvis kommer Hanoi och jag aldrig överens. Utan lokalsinne värt namnet är jag väck redan efter 38 meter. Frågar man fel personer om vägen blir dom sura. En ungdom som sitter och slöar på sin moppe, till exempel.

Fel fel fel - han väntar nämligen på att köra turister till överpris (mig exempelvis) och har ingen lust att beskriva någon väg.

Att passa upp för också är tjejer som balanserar korgar med frukt på en bambustav över axeln. Dom har en sån där konig rishatt på sig också. Blixtsnabbt lägger de stången över ens axel, fiskar upp en påse ananas som man ska köpa, sätter rishatten på ens knopp och lånar kameran för att ta en bild av den snopne turisten som ser ut som den idiot han är. Det är inte gratis, kan jag säga.

Jo, det finns bild. NEJ den kommer inte att visas.

Här vilar farbror Ho

2010-02-27T05:54:00.006+01:00

Även om mitt engagemang under Vietnamkriget var pinsamt svalt så kändes det märklig att besöka Ho Chi Minhs mausoleum i Hanoi. Farbror Ho sägs det att vietnameserna kärleksfullt kallar honom.

Mausoleet är rysk-bombastiskt på utsidan, men mer dämpat inuti.

Där ligger han i strålkastarljus omgiven en strama hedersvakter och ser ut som på foton.

Detta är ju så nära i tiden - inte som att titta in i 2 000 år gammalt tempel med en buddha. Högtidligt, liksom. Och förstås fotoförbud.

Här finns också ett museum som beskriver världen runt Vietnam med bilder och konstverk. Häftigt är nog ordet.

Nordvietnams ledare Ho Chi Minh dog i Hanoi 1969, men det blev ju Sydvietnams Saigon, som fick hans namn: Ho Chi Minh-staden.

Nu bär det av på två dagars seglats i Halong Bay i Tonkinbukten (det var väl i princip här Vietnamkriget startade).

Det här blir fredligare genom en skärgård med gröna sockertoppsöar. En höjdare hoppas jag.

Läsekretsen får klara sig ett tag - även om det blir tungt.

MUNKEXTRA - munkar jag nött

2010-02-26T05:56:00.006+01:00

Det bor och lever åtskilliga munkar i Luang Prabang. Varje morgon i gryningen, 06.00 vid pass, kan hugade köpa mat och ge till den passerande låååånga kön munkar. Joo, jag har varit uppe också.

Laoiter och blekansikten lägger nävar med ris och annat i munkarnas skålar. Föga hygiensikt och det händer munkar blir magsjuka inte minst därför att turister kanske köper gammal mat.

Dock hela och rena och nypressade ska de vandra i ottan - det är bra för turismen. Lite svinn får man räkna med, liksom.

Men inte vet jag - jag har mött en halvt naken munk klättrandes nerför ett berg och en rökande munk!

Oh, my Buddha, som vi säger här.

Nu bär det av till Hanoi.

Vatten som faller

2010-02-25T04:12:00.006+01:00

Solnedgångar i all ära, men det är ju ganska stillsamma saker. Vackra färger, förstås, men det händer ju inte så mycket.

Vattenfall däremot är det ju mer fart på.

Som detta några mil utanför Luang Prabang: Kuang Si falls. Fantastiskt vackert och ganska orört och med smaragdgröna pooler att simma i. Eftersom jag gärna vill ha minst 30 grader i vattnet hoppade jag över detta.

Vår utflyktschaufför var spännande. Han tutade på allt och alla på den slingriga vägen. Med massa små barn vid vägkanten tutade han bara, men saktade aldrig ner... Jag blundade mest. Han tyckte också att det bästa stället att köra om var i skarpa kurvor. Här är högertrafik (i princip) ifall ni undrar.

Sunset junkie? MOI?

2010-02-24T05:54:00.006+01:00

Enligt Lonley Planet (guideböcker) är jag en "sunset junkie". Jagar solnedgångar, som Läsekretsen kanske märkt.

Här i Luang Prabang finns ett tempel vid pass 100 meter rakt upp via trappor galore. Templet är det få som bryr sig om, här är det solnedgång över Mekong som gäller.

Sålunda trängs vid pass 150 personer från hela världen (inklusive Sverige, alltså) vid pass 18.10.
Men (se bild) vilket fjutt jämfört vad denne junkie och Läsekretsen upplevt hittills.

Sen sist (internet har varit lite darrigt) har jag gjort en lååång tur på Mekong mot några grottor fyllda med buddhastatyer. Kan bara konstatera att vägen var bättre än målet.

Här och där utmed stränderna gick vattenbufflar (tror jag) och hux flux en badande elefant.

Djur som sällan syns i vassarna på Södra Lagnö.

Nu bär det av mot vattenfall med badbara pooler.

Här finns också Scandinavian bakery med kanelbullar och dammsugare!

Många talar om för mig att jag ska stanna borta så länge det går. Jag tar detta som att alla vill att jag ska slippa snö och kyla.

Men man vet ju inte...

Same same,

2010-02-22T06:12:00.005+01:00

but different är totalt uttjatat. Det värsta är bara att det stämmer så bra när man förflyttar sig med Lao airs turbopropplan (sprillans nytt!) från Thailand till Laos.

I det här fallet heter alltså stan Luang Prabang och ligger på en halvö mellan två floder: Mekong och Nam Kahn, det låter nåt, va?

Stan är listad som världsarv av Unesco och en hel del franskt Indochine-stuk finns kvar.

Det är gåshudsvarning att vandra längs Mekong (dry season=lågvatten) på ena sidan och vackra små hotellbyggnader på den andra.

Flodresor, vattenfall och grottor väntar...

Läsekretsen får tåla sig lite.

Bilder:

1) Hygglig utsikt för en kopp laotiskt kaffe...

2) Trivsamt rum. Problemet är bara att lampan i mitten är gjord av nån drivved och tar upp hela sängbordet...

3) Runt hörnet från hotellet ser det ut så här. LP-bornas egen matmarknad.

EN SVENSK (och en) TIGER

2010-02-21T04:09:00.005+01:00

Man må tycka vad man vill om detta och jag håller med om alla upprört kritiska röster, men det var spännande att gå in till, sömniga visserligen, men dock tigrar.

Kan tala om att de luktar absolut ingenting, föds upp på kyckling - rött kött gör dom arga! Tigrarna är födda på Tiger Kingdom utanför Chaing Mai och när de blir äldre - mina kompisar var 20 månader - flyttas de till olika zoo.

Men ränderna går aldrig ur - eller var det zebror?

How laid back can you get?

2010-02-21T04:00:00.004+01:00

De två pandorna på Chiang Mai zoo blev så småningom tre med lite hjälp av vetenskapen. Valpen (?) slipper dock alla turister.

Pandorna är en gåva från Kina och är lika oemotståndliga som det ser ut. Vet inte hur länge jag stod där bredvid en zoo-tjej med en stor skylt som det stod QUIET på.

Tala om att vara laid back.

Häpp!

2010-02-19T03:25:00.002+01:00

Det är bra med skyltar så slipper man förklara så mycket.

Detta är alltså norra Thailand, Sydostasiens treriksrös, där Burma, Thailand och Laos möts och där det genom åren odlats opium galore i de svårtillgängliga bergstrakterna.

En tur på floden här för en bland annat iland i en bit av Laos - varken pass eller visum behövs, däremot pengar. Det är nämligen tänkt shopping shopping shopping!

Om man tänker bort allt turistiskt (fast vi är ju faktiskt turister) så kan man se framför sig stora båtar i mörkret med dybar last. Och knarkbossar i lyx.

Läste nånstans att Thailand och Laos inte längre har några opiumodlingar. Det sas inget om Myanmar (Burma).

Ökänd triangel

2010-02-19T03:17:00.002+01:00

Så här ser det alltså ut där Thailand (där jag står) möter Burma (norrut) och Laos (österut). Den mäktiga Mekong är stillsam här.

Härfrån kan man också ta A Slowboat to China, men det tar några dar. Det hörs ju på namnet.

Det finns också A Speedboat to Lao, fullständigt livsfarlig.

Burma satsar friskt

2010-02-19T03:10:00.003+01:00

Gissa vad detta är för byggnad alldeles vid Mekongstranden? Alla? Någon? Ingen?

Ett kasino i Burma!!!

Thailändarna är sura för de får inte bygga något.

Vinterväder

2010-02-17T02:47:00.004+01:00

Har anlänt till Chiang Mai, vid pass 70 mil norr om Bangkok. Här gällde långbyxor på morgonen! Säkert inte mer än 24 grader. Fast det blev varmare.

Bebor litet boutique-hotell på liten gata i "gamla stan" och nu är det tempel och treriksröset (Burma-Thailand-Laos) som gäller. Det är långt till havet, fast jag har utsikt över poolen...

Två problem finns dock, 1) praktiskt taget obefintlig engelska i receptionen och 2) kartorna.
Det första går att hantera med olika ljud och intressanta tecken. Det gäller bara att le hela tiden. Det kanske inte är min bästa gren... Det andra är lite knepigare. Thailändernas (och malajernas) bästa gren är inte kartritning. Detta i kombination med min totala renons på lokalsinne är en katastrof. 12 meter från hotellet och jag kan bara säga på ett ungefär vilken stad jag är i.

Missa inte den spännande fortsättningen!

2010-02-16T04:36:00.002+01:00

Läsekretsen får säga vad den vill, jag och RBWCFSP* tycker den är bra. Nu bär det av mot stadens brus.

*Railey Beach West Committee for Sunset Pictures.

Vandringsmans mödor

2010-02-16T04:16:00.004+01:00

Om ni skulle komma till Railey Beach West och få för er att ta en promenad till Tonsai Beach gör detta bara om ni i rätt nedstigande led är släkt med sherpan Tenzing. Eller kanske har band med Hillary själv.

Det står 800 m på en glad skylt. Detta måste dock vara thailändska meter, varav minst 6 på en svensk. Dessutom går de flesta metrarna på ditvägen i princip rakt upp.

Tänkte ta en hyrbåt tillbaka, men han ville bara köra om jag fixade 5 personer till. Det fanns inte ens så många på stranden. Fast hem var det ju faktiskt mest nerför.

I dag åt jag lite bläckfisk tempura till frukost. Det gör jag inte så ofta hemma.

Och till ett bord kom en familj gående - mamma bar på barnet och pappa på ett halvt helrör Fernet-Branca. Det är visst bra för matsmältningen

Miss China 2030...

2010-02-15T04:15:00.010+01:00

...poserar här framför stolta mors kamera på Railey Beach, Krabi. Hon är finklädd för det är kinesiskt nyår denna kväll - och alla hjärtan. Men VEM har lärt henne posen? Tyra Banks?

Båtresor mellan stränderna är alltid intressanta. Man vet nämligen aldrig hur man ska komma iland.

Från Koh Lanta till Railey brakar först en vanlig stor färja. Sen blir det plötsligt båtbyte och då gäller det att vara hyggligt vältränad (MOI?) eftersom det är en liten långtail-båt som ska forsla en vidare. Fast starka händer hjälper till.

Är det då (förstås) låååågvatten blir det avhopp lååångt från stranden och i ganska djupt vatten.

Fast starka händer bär den blytunga backpacken. Detta gör att man angör receptionen med ganska blöta byxor, sandiga fötter och inte en aning om var passet gömmer sig.

Jag har en djärv affärsidé, nämligen en lååång brygga på varje strand. Lisa gillar inte denna tanke.

Eftersom jag bor på Railey West var det en hygglig solnedgång. En bild som kommer att bli prisbelönt får ni se i morgon - om Läsekretsen kan vänta så länge. Nej! Inga elefanter!

Tigerns år och hjärtans dag

2010-02-14T04:40:00.004+01:00

Det kinesiska nyåret sammanfaller med västerlandets hjärtans dag.

Min rara bädderska och städerska knackade på ganska tidigt i morse och överlämnade en liten väldoftande bukett av någon slags lök.

Och i går gjorde hon ett monument av handdukarna med blommor och allt. Problemet är att jag inte vill riva hennes skapelser och alltså får ont om handdukar!

Nu bär det av med båt till Railey beach i Krabi och sen till "huvudstaden i norr" Chiang Mai.

Glada hjärtan till Läsekretsen.

Partir, c'est mourir un peu...

2010-02-13T09:31:00.003+01:00

Nu har di åkt hem, dom som jag älskar mest. Suck.

Foto: Farmor

Halsa dom där hemma

2010-02-11T11:58:00.001+01:00

Ovanstående bild hade jag tänkt att de lokala ölen Singah och Chang skulle slåss om och bjuda över varann.

I övrigt har Läsekretsen (en i den) efterlyst lite mer action. Typ bögservitörer (från tidigare resa), elefanter eller galanta damer.

Inget av detta kan jag erbjuda, därför att jag missade en galant dam som vek ut sig i solnedgången för någon svensk tidning. Troligen inte MåBra.
Svärsonen undrade försynt en eftermiddag om jag sett utvikningsbruden…
Med kameran i högsta hugg ilade jag i väg i solnedgången. Jag var väl vid pass 80 meter ifrån bruden och fotografen i vattnet, men jag såg dom inte…

Svärsonen stönade.

Möjligen kan detta ha med åldern att göra, vad vet jag arma anka.

Man ska förstås inte jaga tjejer i min ålder. Å andra sidan var hon inte i min ålder. (Casino 1954).

Blodtörstiga besökare

2010-02-09T03:20:00.004+01:00

På hotellet finns en bokhylla där man kan hämta och lämna böcker. Blodtörsten bland turisterna är påfallande: Marie Ljungsedt, Anne Holt, Camilla Läckberg, Robert Ludlum, Dan Brown, Stieg Larsson (på ett otal språk) osv är kvarlämnade och finns alltså till låns.
Litteratur som passar bra i värmen.
Själv har jag lånat ett par deckare och lämnade tredje delen av Prousts "På spaning efter den tid som flytt" eller vad det nu var, jag minns inte riktigt.
I går åt jag blue marlin till middag, ifall ni vill veta. Den var god. Som en hygglig kolja, ungefär.

...möjliga tyyyyyyystnad. Eller inte.

2010-02-08T02:44:00.005+01:00

Det sägs att alla bebisar kan stå så här även om de med möda just lärt sig sitta. Jag undrar det jag...

Annars är hennes föräldrar lite hålögda för den lilla tjoar hela nätterna.

Hon sover helst i en skumpig bil, eller när hon dras över stock och sten och uttorkade flodbäddar efter middagen. Det går bra bland alla bilar och moppar i den lilla stan också. Allra skönast verkar om ha när en reklambil sakta kör förbi med dånande högtalare och gör reklam för kvällens thaislagsmål. Här talar vi decibel.

Det går också utmärkt i en bar med Marleys Buffalo Soldier på hygglig volym.

När sen mor, far och Sov-Stella kommer in i bungalowens relativa tystnad blir hon klarvaken.

Jag har försökt tala om för Lisa att hon var ungefär lika dan då det begav sig, men hon verkar inte tro mig. Får väl gräva fram nåt gammalt kåseri från Hänt i Veckan för att övertyga henne.

Esther Williams. släng dig i...

2010-02-06T11:48:00.002+01:00

På allmän begäran (farmors) kommer här (ännu) en bild på Tok-Stella (och hennes mamma).

Lata latituder

2010-02-06T03:24:00.004+01:00

Vi är på rymmen från vår resort och har förflyttat oss en bit söderut på Ko Lanta. En annan sorts strand, pytteliten och med klippor. Vi bor rätt på stranden och solnedgången brakar rakt in på verandan.

På ett sätt är det same same, fast litet, pyssligt och hemtrevligt. En tjej sköter alltihopa med hjälp av ett par killar.

Vid ett frukostbord satt ett par med var sin ganska stor laptop bland kaffekoppar och stekta ägg. De sa inte så mycket, men tittade då och då på varandras skärmar. Antar att detta är framtidens läsning vid frukosten. Och så behöver man inte bråka om vem som ska ha sportbilagan.

Söt-Stella (och hennes föräldrar) mår bra, ifall ni undrar.

Ju mer vi är tillsammans...

2010-02-04T03:40:00.006+01:00

Barn som sover, barn som inte vill sova, barn som skriker, barn som gråter, barn som skrattar, barn som springer, föräldrar som springer efter, föräldrar som suckar, föräldrar (mammor mest) som ammar, barvagnar som körs mellan borden för att söva den inneboende och vagnar som körs i samma ärende på stranden i mörkret.

Hade hälften av detta inträffat på nån krog i Sverige hade polisen, störningsjouren och det sociala kommit i samma bil med blåljus.

Här är all personal formidabla änglar och fortsätter att le mot varje illtjutande kotte.

Vårt sällskap (se bild) har i hög grad bidragit till ovanstående, men har nu undan för undan decimerats till familjen Stella och moffa.

Lite tomt känns det efter tre veckors hallaballo, men tillvaron blir ju lite mer lättmanövrerad.

På familjebilden känns eventuellt följande igen:

Mats, Manne, moffa, Svenne, Louise, farmor, Liam, Eeemanuel, Leonard, Ninni, John, Stella (som förstås skulle sova nu när hon inte gör det annars), Lisa, Helene, Hugo, Inga och Meja.

Vilka middagsbord det blev...

Fotnot: "Barvagn" här ovan skall läsas "barnvagn" - så att inga missförstånd uppstår.

2010-02-03T03:27:00.003+01:00

På allmän begäran från Läsekretsen (1) redovisar jag här var jag tillbringar dygnsvilan samt en och annan timme på verandan med en bok. Utsikten är, skall erkännas, en smula (men bara en smula!) förbättrad med hjälp av tele.

Annars är det nu bara själva kärntruppen kvar - Söt-Stella med mamma och pappa samt Eder Utsände.

Från 17 personer, i åldrarna 3 mån och uppåt, till 4 personer. Ko Lanta andas ut.

Heta brallor

2010-02-01T03:52:00.007+01:00

Firrarna ligger på is ute på gatan så att man kan peka ut den man vill ha och hur den ska tillagas. Här skärs en lagom bit barracudafilé upp till Läsekretsens utsände.

Frågan är bara - hur utfiskade är dessa hav? Det är ju inga måttliga mängder Asien sätter i sig och runt hela horisonten på kvällarna ligger fiskebåtar som ett pärlband med starka lampor riktade ner i havet.

Fast halstrad barracuda med vitlöks- och pepparsås är gott. Men den slår inte en gös från Lagnö ström. Gärna med kantarellsås och färsk potatis.

Just på den här krogen på pålar ut i vattnet serveras "Hot Pan", dvs på en närmast glödande stekpanna hälls räkor eller vad man nu vill ha och de tillagas blixtsnabbt under häftigt fräsande och rykande.

Beställde en sån och de omkringsittande, och de var ganska många, hävdar med bestämdhet att jag sa "Hot Pants".

Ungdomar... de har ingen respekt längre, typ.

Foto: Farmor

Det blåser på månen...

2010-01-31T04:06:00.003+01:00

...var en av mina favoritböcker som liten. Minns att jag blev lite besviken när Lisa tyckte att äventyren med Dina och Dorinda var tråkiga.

I går var det fullmåne här. Då kan man sitta och äta sin enkla seafood basket och se månen gå upp över palmerna på grannön.

Om månen är full här i österled - är den då full hemma också?

Se där, frågor att grubbla över vid läggdags.

Fullmåne brukar dessutom betyda tokfester på stränderna på en del öar. Dock inte här. Tror jag. Jag får ju inte vara uppe så länge.

Snön brukar glittra vackert i månsken - om jag minns rätt. Eller hur?

Spänstiga albyler

2010-01-29T03:23:00.004+01:00

Det kommer en albyl med glåmiga ögon till hotellet. Efter några dar har albylen förvandlats till en kokt tigerräka. Efter en eller ett par veckor åker albylen hem som chokladpudding för att några dagar senare i Ultima Thule åter anta albylstadiet.

Albylerna springer dessutom fram och tillbaka på stranden, verkar ha obegränsat med bath och dricker drinkar med paraplyer i solnedgången. Dessutom täcker de sina småttingar med kläder på dagarna och luktar själva obestämt av L'Oréals solfaktor 50. För de tycker att de är värda det.

Å andra sidan bidrar ju albylerna i ganska hög grad till, i det här fallet, Thailands BNP.

Albylen på bilden med det spänstiga steget heter Ninni.

PS.

Just nu sitter en albyl bredvid mig och läser HEX - från förra året.

Två spydde, ingen dog

2010-01-27T02:56:00.004+01:00

Vi var ett gäng som hyrde en egen speed boat för att ta oss till ön Ko Rok för att snorkla.

Eftersom Lisa skulle med och Söt-Stella vara kvar i land med farmor, gällde det en snäv matklokcka. 40 min till ön. 2 timmars snorkel. 40 min hem.

Efter 1 timme var vi långt från ön och då la motorerna av. Där låg vi och guppade. Då kräktes lille Leonard (allra yngst ombord). Straxt därefter gjorde vår något äldre thailändske fixare samma sak.

Det rullade ganska rejält och dessutom luktade det bensin för fyra besättningsmän gjorde sitt bästa för att illustrera "snillen spekulerar" bland bensinslangar och dunkar.

Så småningom fick vi bogserhjälp av en bättre utrustad utflyktsbåt och kunde snorkla en halv timme.

Snillena meckade och meckade, men jag tror att det handlade om en enkel soppatorsk för på hemvägen stannade båtskrället igen och det blev ilandstigning på fel strand och bulle tillbaka till vårt viste en och en halv timme sena.

Svärson Mats gjorde skäl för sit namn - om jag säger så. Svärfar likaså.

Hur det gick för Söt-Stella utan sin mamma längsta tiden hittills?

Bra, förstås. Hon var ju med farmor.

Den korta snorkeltiden var fin - såg min första murena! Dock ingen Nemo.

Bilden: Vår snöpliga entré till snorkelrevet.

En speciell hälsning...

2010-01-26T10:35:00.001+01:00

En bild...

2010-01-25T05:46:00.001+01:00

... säger mer än... och så vidare.

Den gamle och havet *

2010-01-23T05:11:00.005+01:00

Vi drog till havs i egen chartrad båt - inte helt olik den Bogart och Hepburn brottas med i "Afrikas Drottning".

Big game fishing stod det på kvittot, men alla vi tuffa gossar ombord hade våra dubier. Dom stora firrarna brukar lysa med sin frånvaro - vi har har ju erfarenhet från Karibien...

Skrytsam? MOI?

Men det högg hej vilt vid Ko Ha (Fem öar) ett par timmars gångväg från Ko Lanta.
Inga 200-kilos blue marlin, kanske, men ändå. Dorado, king fish och en lustig en, hög som en braxen och med jättelånga spröt.

Alla var nöjda utom Emanuel, som som bara fick ont i örat.

Firrarna serverades sedan grillade med olika såser på vår favvorestaurang på stranden. De räckte till att få 14 personer proppmätta.

Själv fick jag flest fiskar, om ni undrar.

En hygglig dag.

*Ännu en favorit i ännu en repris

...och solen har sin gång '

2010-01-22T04:52:00.006+01:00

Läsekretsen (en del av den, i alla fall) har undrat över bristen på de berömda solnedgångsbilderna. Sanningen är att ett par gånger hade jag ingen kamera med mig, slappt, medges, och andra gånger har det inte varit särskilt spektakulärt. Man får ju krav.

Men här kommer ett par hyfsade. Som av en händelse är Söt-Stella med på en tillsammans med sin kompis Söt-Louise.

På den andra tränar en kille inför kommande fire show.

Sen sist har jag varit på fisketur. Inga blue marlins, men ganska stora firrar ändå...

Missa inte den spännande fortsättningen.

*favorit i repris

Family Four

2010-01-20T04:24:00.003+01:00

Just nu är vi en grupp på 16 personer på hotellet. Som liksom hör ihop. Barnen representerar åldrar från 10 år till 2 (!) månader. Den sistnämnda är lilla Meja, som är (nästan) lika söt som Stella.

När denna drös folk får för sig att äta middag tillsammans delas vi smart nog in i familjer av de luttrade servitörerna, vilket så småningom underlättar betalningen. Family one, family two...

I går kväll blev jag Family Four och stämde upp "Vita Vidder" utan att det blev någon större succé.

Söt-Stella håller sig till en ganska ensidig kost, vilket betyder att mamma måste vara närvarande. Hon vägrar envist att befatta sig med andra konstigheter som hennes föräldrar försöker locka med. Man vet vad man har, men inte... tycks hon resonera.

Här kollar vi menyn, Stella och jag. Hon bestämde sig för mamma och jag för kycklingspett med jordnötssås.

Foto: Farmor

Att vara Stellas moffa (II)...

2010-01-19T09:49:00.002+01:00

...kan ibland vara alldeles under... ja ni förstår. Som när hon somnar i famnen under promenad på stranden...

I övrigt hade jag glömt bort att man blir kallad Papa av thailändarna.

Mopapa?

Så har jag en liten fundering till. Ibland verkar det som om Sverige och Stockholm bokstavligen inte finns på kartan. För när alla tv-bolag kommer till Europa-vädret så tas tempen bara på Oslo och Köpenhamn och ibland Helsingfors.

Jag hoppas Sthlm ligger kvar - annars hade jag väl hört nåt?

Någon tjusig bild kommer inte idag p g a flamsigt internet.

Ekonomkrisen i världen...

2010-01-18T04:32:00.003+01:00

...har slagit hårt mot oss resenärer med Thai airways. När man åker en tappa upp i jumbojeten från ARN till BKK så har man fått en liten goodie bag med diverse krämer, sovmask, strumpor och lite annat.

Den har nu tagits bort!

Fast det är fortfarande gratis champagne (respektive alkoholfritt alternativ) samt fem rätter att välja på till middagen.

Men ostarna i slutet av måltiden serveras alltid för kalla.

Problemet jag ställs inför nu är om jag ska bada i havet eller poolen.

Att vara Stellas moffa...

2010-01-17T05:20:00.003+01:00

...är inte så enkelt. Ibland verkar hon inte riktigt trivas i mitt knä. Då blir allt bra när mamma lyfter upp henne. Då går det bra med farmor också. Det känns tungt. Å andra sidan fick jag tipset att innan man greppar barnet så kollar man med föräldrarna om det har 1) sovit 2) ätit samt 3)bajsat. Är så fallet är oddsen bättre.

Att vara moffas Stella är alltså mycket enklare.

Fast å andra sidan - hon ler mest. Även åt moffa.

På bilden bärs Söt-Stella omkring av min mössförsedde kompis, som under åren ställt fram ett okänt antal mangoshakes i solnedgången.

Håhåjaja...

2010-01-16T03:46:00.001+01:00

...en fotografs arbetsdag tar aldrig slut.

Foto: Kerstin Alsmyr

Stella By Sunshine

2010-01-16T03:05:00.003+01:00

Eftersom Söt-Stella inte riktigt kan sitta själv får Läsekretsen hålla till godo med denna solnedgångsbild av henne och hennes Söt-Mamma.

På den numera digitaliserade tv:n i bungalowen finns bland annat SVT-world, som sänder skidskytte. JIPPI. Samt en radiokanal på vilken man kan höra Magnus Uggla sjunga "Hög standard". JIPPIIII.

I övrigt ser jag att det finns tröjor för babisar som gör reklam för Singah, det lokala ölet. Här har moffa ganska bestämda åsikter...

Stella flyger österut

2010-01-15T09:13:00.004+01:00

Söt-Stella med solhatt och allt har nu angjort Ko Lanta. Ja, hon åtföljdes av förstås diverse folk. Hon är fullständigt självklart sötast vid poolen. Måtte inte hennes kompis Leonards föräldrar läsa det här.

Gårdagens sol gick ner i moln - men vänta bara...

Just nu verkar det som om Le Bon Dieu tittar ner över den bästa av världar.

På bilden får Stella en kram av min favvohotelldam.

Äääntligen

2010-01-14T10:00:00.004+01:00

Har nu varit vaken i ett okänt antal timmar. Ja ja jag vet att man aldrig får sympatier eller tulle lille för sådana här meddelanden.Här är vaaaarmt och sig likt och...alldeles....ja ni förstår. Sitter i skuggan vid poolen och väntar på Söt-Stella med ressällskap.

Hit är Läsekretsen välkommen - igen

2009-12-31T21:38:00.004+01:00

Med förhoppningsvis jämna mellanrum kommer här att rapporteras om stort som smått. Solnedgångar kommer inte att saknas. Ej heller bilder på Söt-Stella.

Ytterligare information till den Undrande Läsekretsen:

Stella och jag (ja, också mamma och pappa och en skrälldus kompisar samt farmor och bonusfarfar) stannar vid pass en månad på Kol Lanta och sen åker Stella (och de andra) hem och jag fortsätter till norra Thailand, Laos och Vietnam till att börja med...

Mitt första fotouppdrag kommer bli Söt-Stella i solnedgång. Och hör sen.