Barn som sover, barn som inte vill sova, barn som skriker, barn som gråter, barn som skrattar, barn som springer, föräldrar som springer efter, föräldrar som suckar, föräldrar (mammor mest) som ammar, barvagnar som körs mellan borden för att söva den inneboende och vagnar som körs i samma ärende på stranden i mörkret.
Hade hälften av detta inträffat på nån krog i Sverige hade polisen, störningsjouren och det sociala kommit i samma bil med blåljus.
Här är all personal formidabla änglar och fortsätter att le mot varje illtjutande kotte.
Vårt sällskap (se bild) har i hög grad bidragit till ovanstående, men har nu undan för undan decimerats till familjen Stella och moffa.
Lite tomt känns det efter tre veckors hallaballo, men tillvaron blir ju lite mer lättmanövrerad.
På familjebilden känns eventuellt följande igen:
Mats, Manne, moffa, Svenne, Louise, farmor, Liam, Eeemanuel, Leonard, Ninni, John, Stella (som förstås skulle sova nu när hon inte gör det annars), Lisa, Helene, Hugo, Inga och Meja.
Vilka middagsbord det blev...
Fotnot: "Barvagn" här ovan skall läsas "barnvagn" - så att inga missförstånd uppstår.
Var sak har sin tid.
SvaraRaderaNu är det bara ni fyra.
Frågar du mig, låter det skönt.
Ha de!
J.
Trots att det bara är en vecka sedan vi var mitt uppe i allt detta, så har nog snö,snö,snö och lite kyla gjort att det enbart är det trevliga som finns kvar i minnet.
SvaraRaderaDu skriver om den formidabla personalen och deras barnvänlighet.. Vi får inte glömma alla deras glada leenden till alla vuxna som ändrade, lade till, bytte platser och stökade till deras system för "betalande familj", för att inte tala om när du nästan blev utan mat..
Blev DU (nästan) utan mat?
SvaraRaderaDet hade jag INTE velat vara med om..
J.
Pärlor för svin då?
SvaraRaderaJ - igen