Även om mitt engagemang under Vietnamkriget var pinsamt svalt så kändes det märklig att besöka Ho Chi Minhs mausoleum i Hanoi. Farbror Ho sägs det att vietnameserna kärleksfullt kallar honom.
Mausoleet är rysk-bombastiskt på utsidan, men mer dämpat inuti.
Där ligger han i strålkastarljus omgiven en strama hedersvakter och ser ut som på foton.
Detta är ju så nära i tiden - inte som att titta in i 2 000 år gammalt tempel med en buddha. Högtidligt, liksom. Och förstås fotoförbud.
Här finns också ett museum som beskriver världen runt Vietnam med bilder och konstverk. Häftigt är nog ordet.
Nordvietnams ledare Ho Chi Minh dog i Hanoi 1969, men det blev ju Sydvietnams Saigon, som fick hans namn: Ho Chi Minh-staden.
Mausoleet är rysk-bombastiskt på utsidan, men mer dämpat inuti.
Där ligger han i strålkastarljus omgiven en strama hedersvakter och ser ut som på foton.
Detta är ju så nära i tiden - inte som att titta in i 2 000 år gammalt tempel med en buddha. Högtidligt, liksom. Och förstås fotoförbud.
Här finns också ett museum som beskriver världen runt Vietnam med bilder och konstverk. Häftigt är nog ordet.
Nordvietnams ledare Ho Chi Minh dog i Hanoi 1969, men det blev ju Sydvietnams Saigon, som fick hans namn: Ho Chi Minh-staden.
Nu bär det av på två dagars seglats i Halong Bay i Tonkinbukten (det var väl i princip här Vietnamkriget startade).
Det här blir fredligare genom en skärgård med gröna sockertoppsöar. En höjdare hoppas jag.
Läsekretsen får klara sig ett tag - även om det blir tungt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar