lördag 13 februari 2010

Partir, c'est mourir un peu...


Nu har di åkt hem, dom som jag älskar mest. Suck.



Foto: Farmor

4 kommentarer:

  1. Som Povel sa:
    ...underbart är kort, alldeles för kort...
    Kram
    J.

    SvaraRadera
  2. nu är vu hemma, hur j... kul är det... Stella skrattade åt och sov hela vägen hem! Men ingen starbks på flygplatsen, va fan

    SvaraRadera
  3. För att underhålla planet prövade Stella att stå i min hand på 10´000 meters höjd. Resultatet vart en tokskrattandes Stella och ett stort antal leenden från dödströtta svensk turister. Nu ä vi i alla fall hemma igen.... Suck!
    Svärsonen

    SvaraRadera
  4. östermalmsväninnan15 feb. 2010 10:25:00

    Halle då, som Gunnel G alltid sa... Hur ska det gå för Bop alldeles ensam i stora världen? Tur att det finns gulliga städerskor som slår knut på sig (nästan) för att få dig att trivas. Jo, katt har jag blivit med, på prov en månad, en vuxen en som är väldigt rar och kelig, men lite blyg. Känns mycket bra. Rasen heter ragdoll och är framavlad som innekatt. Nästa projekt är att näta in balkongen, har man inte jobb så gör man sig, eller vad det heter:-) Miss u! Kram!

    SvaraRadera