Magisk skärgård

Lämnade tok-Hanoi i tre dagar och for på utflykt till Halong Bay (också på världsarvslistan). En skärgård som består av tusentals sockertoppsöar i olika formationer och med (förstås) en intensiv turistpress.

Det var tämligen disigt, tyvärr, men egentligen gjorde det inget för det blev trolskt så det förslog. Båten var lyxig, maten förfärlig och umgänget lysande. Första middagen satt runt bordet 1 svensk, 1 tyska, 2 sötnosar (herrar) från Mexiko och 2 ungrare. Sånt är roligt.

Senare på kvällen träffade jag en annan tysk (han såg ut som en parodi - som klippt ur en USA-film från 50-talet). Han satt och utgöt sig ganska länge om hur svinaktigt amerikanarna betedde sig under Vietnamkriget. Sant, förvisso, men det var visst också nåt med Tyskland under 40-talet... Jag nickade ihärdigt och blev plötsligt sömnig...

Båten jag åkte med och sov på en natt såg som den med segel på bilden! En tur med kajak på det stilla (men sorgligt genomskitigtnersmutsat) hörde till. Lisa hade nog haft synpunkter på min paddling, men det gick ganska bra.

Här finns också flytande byar, små hus på pontoner och med massa nätkassar emellan. Här bor man och föder upp fick i kassarna. Overkligt, men verkligt.

Båtarna tar sig runt öarna med en hastighet av ungefär 0,7 knop. Motorerna hörs knappt och friden blir total.

Måste berätta om en fransyska som frågade mig något på franska där jag låg i min solstol (eller disstol om man så vill) på övre däck.

Jag hörde inte vad hon sa och fick ur mig att jag inte var fransman och inte förstod så bra. Så långt sträcker sig min franska. Då upprepade hon frågan - högre. Hon måste ha varit från Paris för så gör dom där.

Nåväl då förstod jag faktiskt hennes fråga. Den gick ut på att om jag skulle lämna min stol ville hon gärna överta den...

Mitt NON gick faktiskt icke att missförstå.

Nu bär det av till KL Eller Kulan.

Kuala Lumpur, alltså.